asså alla säger att man kommer över det man älskar mest, men fan heller! jag saknar er så in i helvete mycket, ni dog nån gång i början av sexan, och jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv. Jag har fötts upp med er, ni har alltid fått mig att le, ni har kelat med mig och ni har aldrig bitit mig. Jag känner mig som världens sämsta matte, förlåt! var ni tvugna att dö? ni betydde allt för mig, jag älskade verkligen er mest! men sen försvann ni, kommer aldrig mer få se er igen..  Orkar inte skriva, vill bara titta på bilden och minnas tillbaka, med låten till.